Under våren 2020 arrangerar Intercult ett antal webbinarium med olika teman livestreamade på vår Facebooksida. Seminarierna fokuserar på aktuella teman såsom kultursektorns bidrag till klimatutmaningar, kulturarv, europeisk kulturpolitik i Covid-19-pandemin.  Teman introduceras och diskuteras av de inbjudna föreläsarna och förhoppningen är att dessa webinarier ska öppna upp för en dialog kring kulturens relation till hållbarhet, social sammanhållning och stadsutveckling. I varje pass tar vi även upp ett europeiskt perspektiv och erfarenheter insamlade genom våra europeiska samarbeten.

Seminarierna sänds på onsdagar mellan kl 12.30 – 13.15 – håll utkik för exakta tider på Intercult´s och Europa Direkt Intercult´s Facebook.

Onsdagen den 22:a april hölls ett webbinarium som fokuserade särskilt på kultursektorn och kulturarv ur ett hållbart perspektiv. Vi fick också en inblick i vanliga sociala mönster inom Europas kultursektor, både när det gäller aktörer som syns i det offentliga och sådana aktörer som inte är så framträdande. Inom Urban agenda och Urban Act 3 arbetar man nu mer aktivt för lärande om integrerad hållbar stadsutveckling; kulturmålen måste utvecklas i enlighet med målen för hållbarhet i Europa. Föreläsarna i detta webbinarium var konstnären Sam Hultin och kulturgeografen Thomas Borén från Stockholms universitet. Nedan följer en sammanfattning av vad som diskuterades på seminariet!

Konstnären Sam Hultin jobbar ofta med queer historieskrivning och platsspecifik konst i samarbete med olika queer-communitys i olika europeiska länder. Hon använder ofta performance och video i sitt konstnärskap och fokus ligger gärna på större politiska och sociala strukturer. Hon vill synliggöra queer-communitys i staden genom bland annat stadsvandringar. Hennes arbete bygger på workshops med HBTQ-anknytning där deltagarna skriver om olika platser i staden till vilka de har en personlig anknytning. Berättelserna placeras sedan på en karta och spelas in som en audioguide. Deltagarna berättar varandras historier.

Hon förvaltar nu ett arkiv som tillhörde den första transaktivisten i Stockholm, Eva-Lisa Bengtson. Hur kan queer-communitys i Stockholm förvalta detta arv och sprida kunskap om denna förhållandevis osynliga historiska person? Möjligheterna utforskas nu kring att uppföra någon form av monument som kan sprida kunskap om Eva-Lisa Bengtson och hennes aktivism. Man vill härigenom också omdefiniera vad monumentet har symboliserat historiskt. Man har bland annat organiserat en läsning på Moderna museet av ett urval brev som skickades till Eva Lisa från transpersoner i Sverige.

Thomas Borén är docent i kulturgeografi på Stockholms universitet och har arbetat med en rad projekt inom stadsutveckling, stadspolicys och kulturprojekt, där man prövar olika idéer och metoder mot utvecklingen. Thomas arbetar för närvarande med ett EU-finansierat projekt där han tittar på en mängd olika branscher, både kommersiella och icke-kommersiella, utifrån ett kulturgeografiskt perspektiv. Konst i offentligheten har ofta en viss social eller politisk laddning men bara vissa konstverk upplevs på detta sätt. Upplevelsen av konstverket har ofta att göra med huruvida det strider mot etablerade normer och ideologier eller inte.

Staden kan också vända sig till konstnärer för att använda deras metoder i olika projekt. Konsten kan således vara direkt närvarande i utvecklingsprocessen. Ofta råds projektledare att få in konstnärlig expertis tidigt i processen, då detta skapar en bredd och en nyans i beslutsprocessen. Konstnärer kan hjälpa till att skapa forum för dialog, där planerare kan diskutera tillsammans i en trygg miljö. Olika samarbeten kan alltså skapas mellan planerare och konstnärer. Kan detta vara ett sätt att stimulera kreativitet? Metoden kallas creative place-making och går ut på att välkomna konstnärsledda initiativ, där konstnärer och kulturutövare får vara med i projektprocessen på ett tidigt plan. Denna interaktivitet välkomnas i syfte att skapa ett kreativt stadsrum. En möjlig metod för att främja detta är en policy-plattform. Härigenom kan man utnyttja den kunskap och den kraft som finns bland konstnärer och kulturutövare.

En förutsättning för att projektet ska fungera är att en dialog mellan alla delaktiga aktörer sker från första början och att alla ska vara överens om projektets målbild och förutsättningar. Det bör också finnas en mer genomarbetad plan för hur man främjar olika interaktiva projekt i staden. Ett exempel på ett projekt i Stockholm är de föreningslokaler i Hökarängen hyrdes ut till konstnärer i ett försök att omdefiniera områdets socioekonomiska prägel. Resultatet blev dock inte det förväntade, då inflödet av konstnärer ledde till en kraftig höjning av hyrorna i området. Detta framhölls under diskussionen som ett exempel på ett kortsiktigt projekt och hur projektet redan från början måste tänka utifrån ett hållbarhetsperspektiv med långsiktiga mål. Det är också viktigt att hela tiden arbeta mot ett bredare inkluderande.

En diskussion fördes också kring monumentets roll och funktion i stadsrummet. Hur kan monumentet skapa närvaro utan att utöva makt? I relation till stadsplaneringsprocessen måste man också ta hänsyn till bygglov, tillstånd, platsens förutsättningar. Sådana faktorer skapar också i hög grad ett bestämmande ramverk för hur kulturen får ta plats i stadsrummet.